Fast det du citerar syftar på sista meningen i stycket precis innan: ”När dessa väl är ett minne blott kan vi ta itu med det fåtal problem som finns kvar.” Med andra ord: det fåtal problem som kan finnas kvar (vilket många läsare nog ser som viss fattigdom och utsatthet) löses genom ”frivilliga och skiftande gemenskaper”, precis som jag skriver.
Kanske låter som Lilla Huset på Prärien, men en fri och öppen marknad är starkt decentraliserad och därför finns ingen anledning till storskaliga system. Istället löses dem bäst lokalt eller i grannskapet – och tillsammans med dem som har intresse därav. Själv är bäste dräng, men där det inte räcker får man samarbeta med andra bäste-drängar.
Jag vet inte varför det skulle vara en fråga om hur man ”praktiskt” kan göra detta. Frivilligorganisationer finns överallt även idag, trots att de i stor utsträckning trängts undan av statliga system. Säkerligen skulle det handla om frivilliga grupper och gemenskaper där man genom sparande i potter skapar en grundtrygghet (dvs informella försäkringssystem). Men det är inte min sak att tala om hur det skulle fungera. Folk är fenomenala på att lösa problem de ser i sitt närområde – och de har enorm makt att göra så om de inte redan passiviserats, bestulits på kapital eller med hot om våld förbjudits ta till handling.